del 4

”Vi kallar människrona för komvar, så Nana trodde du var en kom” sa Oxfard.
”DET ÄR OXEN!!” Skrek han.
”Ok, ta det lugnt” sa jag.
”Hur ska jag kunna ta det lugt när du alltid ska, men du är liksom... GAAAAAAAAAAAAAAH!!” Jag blev rädd. Av alla dessa jag har träffat idag, så är nog Oxfand den galnaste... och kan han läsa mina tankar kanske?
”JA DET KAN JAG, FRUST” Skrek han. Han hoppade på mig.
”AAAAAAAAH!!” Skrek jag. Helt plösligt så tog en gren tag i honom och slet bort honom från mig. Det var det skummaste jag någonsin sätt!
”AAAAAAAAAAAH!!!” Skrek han... trädet höll honom i ena foten så han hängde upp och ner.
”SÄG TILL HONOM ATT SLUTA!!” Skrek Nina.
”VAD SKA JAG GÖRA? JAG ÄR NYYY!!!” Skrak jag tillbaka.
”AAAAAAH FÅ NER MIG!!” Skrek Oxfand tillbaka.
”Eh... TRÄD SLÄPP!” Ropade jag till trädet. Otroligt nog släppte trädet honom.
”AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHH...” Skrek Oxfand inan han landade på marken med ett vakert duns.
”Ooo de va int vakr dus” Sa han.
”Va?” Sa jag som svar.
”Det va inge vacker dun, dunp, DUNS” Fick han fram.
”OK Oxen men det är svårt att höra när du har en massa jord i munnen, tihi” Sa Nana för att retas lite.