del 10

De ledde mig in i ett rum fullt av affischer på olika klänningar.
”Jag heter Anna” sa den ene.
”Jag heter Hanna” sa den andre.
”Jag heter Sanna” sa den tredje. Desperata föräldrar tänkte jag.
”Vi har en extra förmåga för vi är trillingar, om vi är i samma rum alltså då kan vi...” sa Anna.
”Vilken förmåga” frågade jag.
”...läsa tankar” sa de alla tre samtidigt. De tittade lite irriterat på mig.
”Så ni hörde...?” frågade jag.
”Japp... Trallalalalal, I been dreaming of the true love´s kiss and the prince I hope will give me this… Tralalalallalaaaa” sjöng de. Nu var det jag som fick titta irriterat på de. Så kom jag på en sak som jag måste fråga.
”Vem är Lisa?”
”Hon är någon...”
”Som gillar...”
”Adrin”
”Varför undrar du?” frågade de. Jag blev lite röd om kinderna.
”Ahaaa” sa de ”vi sak inte säga något” sa de. De lät som de talade sanning.
”KLART VI GÖR!” sa de. Jajaja, tjat tjat...
”VAD MENAR DU?!” sa de tillsammans IGEN!
”Ok tillbaka till klädämnet” sa jag för att jag inte orkade bråka om något, plus att jag ville veta hur mina kläder skulle se ut.
”Ok de kommer vara lite annorlunda än oss andra” sa Anna.
”För alla ledare har olika” sa Sanna.
”Grandas chef har en hatt, Alamanders har en stjärna på tröjan och Lavradorerna har ett speciellt skärp” sa Hanna. Jag tittade på de. Jag vet, jag behöver bara tänka detta, men hur kommer min se ut?
” DET, får du se sen” sa Hanna. Jag hatar överraskningar när jag har fått veta att det finns en överraskning men inte fått veta själva överraskningen.

del 9

”Vi har letat överallt efter dig!” Sa Nana. Jag tittade på henne och höjde ena ögonbrynet.
”OK, de har letat överalt” Sa Adrin och nickade till en massa människor i gröna kläder och några hade gult och orange, men mest grönt.
”Förresten du ska få dina kläder nu!” Sa Adrin. Han ledde mig till de gröna människorna som var på väg mot ett träd. Det var inte så mycket till ett träd, mer en buske med tjock stam. En av de gröna gick fram och bankade på den, då öppnades en dörr till stammen och alla gick in.
”Jahapp då var det dags igen” Sa jag tyst för mig själv.
”Damerna först” Sa Adrin och visade mig vägen in till stubben.
”Åh TAAACK!” Sa någon bredvid mig och gick in.
”Jag menade inte dig Lisa!” Sa han till henne.
”Men jag menade dig!” Sa hon och blinkade till honom. Hon tittade på mig.
”Flytta på dig din sak! Och vad har du för kläder?” Frågade hon med en retlig blick. Jag kunde inte låta bli att le lite. Var det inte DERAS kläder som var lite konstiga? När Lisa gått ner hoppade jag in i hålet som de gjorde i ”Peter Pan” som jag älskade när jag var liten! Jag landade i en rutschkana och åkte ner.
”GAAAAAAAGAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA” Skrek jag och landade flygande med huvudet före. När jag tittade tillbaka såg jag Adrin åka ner och landa elegant på fötterna.
”Du lär dig snart” Sa han. Jag reste mig upp och såg tre tjejer komma fram med en massa mät och sy grejor.
”Vad gör ni?” Frågade jag.
”Tralalalalala... Vi gör dina kläder” Sa de alla samtidigt. Jag tittade på Adrin.
”De är trillingar” Svarade han när han såg min förvirrade blick.
”Nu ska vi berätta att du är i fara...”
”Jaså IGEN? Så om jag blir bortrövad – IGEN - kommer ni inte leta efter mig då? IGEN!” Frågade jag.
”Eeeh” Svarade Adrin. Han knäppte med fingrarna och jag fördes bort till ett annat rum men tjejerna.