del 3

”Jag är faktiskt en ”Alamander” och Adrin är ”Haven” och det är du också, Grattis!” Sa Nina. Så om jag förstod rätt var hon en Salamander och jag skulle bli en Heven?
”Nej inte riktigt” Hörde jag någon säga. Och så dök en till galning upp, och en till!
”Jag hörde dina tankar från låååångt avsånd Nina” Sa en av killarna. Han hade på sig gula... natur... saker.
”Ja vad är det” Frågade en annan flicka med orangea... ok ni fattar!
”Du har pratat tillräckligt länge med den här komven” Sa den orangea. Jasså har jag blivit en korv nu också?
”Hon är vårens ledare” Sa Adrin” Titta” Sa han och pekade på gräset som jag hade... korvat(?) fram.
”Wow” Sa den oranga.
”Jag ska berätta allt för dig!” Sa den gula.
”Jag heter Oxfand men kallas Oxen...”
”Ingen kallar dig Oxen!” Avbröt den orangea ”Och jag heter Nana” Sa hon.
”Jaja... Nå, vart var jag? Just det, jag är en Lavrador och Nana är en SALA... Du smittar tjejen! Hon är en ALAMANDER, Nina ALAMANDER! Och du blir en Haven” Sa eller... skerek han.
”Ok jag fattar, ta det lugnt" sa jag.

del 2

”AAA” Sa Julia och reste mig upp. Nina stod i vägen så jag kunde inte springa ifrån galningarna.
”Det är du!” Sa Nina.”
”Fantstiskt!” Sa pojken.
”Ursäkta men för det första: VA? Och för det andra” Jag vände sig mot pojken ”vad heter du?” Det kanske var konstiga frågor men de verkade acceptera mina frågor.
”Jag heter... eh”
”Han heter Aderin men kalla honom Adrin” Svara de Nina. Har Adrin tappat tungan? Hehe.
”Och du har vårens vackraste leende!” Sa Adrin.
”Eh tack...”Svarade jag.
”Han menar att du är vårens ledare, han sa lite fel bara”Sa Nina” ”Du är en av oss! Låt mig fixa det där såret ”.
Hon tog händerna över Julias sår och sedan, var såret borta!
”MAMMA MIA!! DU ÄR TROLLKARL! ELLER HÄXA! ELLER UTOMJORDING!” Skrek Julia.

BÖRJA HÄR!

Iskallt var det ute i snödrivan. Jag var vilse i den stora skogen. Kallt var det fast det var i slutet av mars. Så här kallt har det aldrig varit. ”Blir det kallare kommer hus...AAAAAA” Jag föll ner för ett stup... som aldrig har stått där förut. Jag fick ett sår, det svider. ”Vem är du?” Jag lyfte på huvudet och såg en flicka med rött hår och orangea kläder, som såg ut att vara... natur... saker??
”Ehh...” Svarade Jag.
”Du behöver inte vara rädd! Nå vem är du?” Sa hon.
”J-Ju-Julia” Stammande jag fram. Flickan tittade på hennes skadade hand.
”Jag kan inte hjälpa dig” Sa hon. Vad menade hon? Hon tjändes lite påhittad.
Plötsligt dök en annan pojke upp i gröna... natur...saker. Var kom han ifrån? Det såg ut som om han hoppade ner från ett träd, ungefär tjugo meter högt! Jag måste sett i syne.
”Vad händer Nina, varf...” Han fick syn på mig.
”Det här är Julia” Sa Nina. De tittade på henne så konstigt.
”Aj” Skrek jag. Pojken hade sparkad snö på mitt sår, var han galen? Jag tog hårt tag o gräset för att slippa känna såret som sved.
”TITTA!!” Sa Nina och pekade på gräset jag hade klämt på. Det var helt fantastiskt. Blommor och gräs hade dykt upp och snön var bara en liten vattenpöl.