del 10

De ledde mig in i ett rum fullt av affischer på olika klänningar.
”Jag heter Anna” sa den ene.
”Jag heter Hanna” sa den andre.
”Jag heter Sanna” sa den tredje. Desperata föräldrar tänkte jag.
”Vi har en extra förmåga för vi är trillingar, om vi är i samma rum alltså då kan vi...” sa Anna.
”Vilken förmåga” frågade jag.
”...läsa tankar” sa de alla tre samtidigt. De tittade lite irriterat på mig.
”Så ni hörde...?” frågade jag.
”Japp... Trallalalalal, I been dreaming of the true love´s kiss and the prince I hope will give me this… Tralalalallalaaaa” sjöng de. Nu var det jag som fick titta irriterat på de. Så kom jag på en sak som jag måste fråga.
”Vem är Lisa?”
”Hon är någon...”
”Som gillar...”
”Adrin”
”Varför undrar du?” frågade de. Jag blev lite röd om kinderna.
”Ahaaa” sa de ”vi sak inte säga något” sa de. De lät som de talade sanning.
”KLART VI GÖR!” sa de. Jajaja, tjat tjat...
”VAD MENAR DU?!” sa de tillsammans IGEN!
”Ok tillbaka till klädämnet” sa jag för att jag inte orkade bråka om något, plus att jag ville veta hur mina kläder skulle se ut.
”Ok de kommer vara lite annorlunda än oss andra” sa Anna.
”För alla ledare har olika” sa Sanna.
”Grandas chef har en hatt, Alamanders har en stjärna på tröjan och Lavradorerna har ett speciellt skärp” sa Hanna. Jag tittade på de. Jag vet, jag behöver bara tänka detta, men hur kommer min se ut?
” DET, får du se sen” sa Hanna. Jag hatar överraskningar när jag har fått veta att det finns en överraskning men inte fått veta själva överraskningen.