del 7

När jag vaknade såg jag en bricka med lite björnbär, bröd och vatten. Jag var riktigt trött för allt som hade hänt på bara en hel dag!
”Herre gud! Hur kan man leva såhär? När jag tänkte att jag ville leva ett äventyr tänkte jag det inte så att jag skulle banga ur så fort jag blev inlåst!” Sa jag till mig själv. Jag luktade på björnbären för att få veta om de inte var förgiftade, men de luktade normalt. Inte förrän jag började äta kände jag hur hungrig jag var. Så slukade jag alla björnbär direkt och sedan började jag med vattnet och brödet. Jag brydde mig inte längre om de var förgiftade eller något! Jag var hungrig!
”Glupp, Sluuurp, MMMM, smack” Lät det från min mun.
”Ja du är rätt hungrig va?” Jag tittade upp och såg Franko. När jag hade ätit upp brödet så blev jag arg igen.
”DIN!” Sa jag och hoppade på honom.
”Stopp!”Sa han och då stannade jag. Mina ben lydde inte. Han gjorde ett tecken med handen och visade att jag skulle vända mig om och sätta mig ner.
”Men... Mina ben! Vad har du gjort?!” Frågade jag.
”Björnbären var den inget fel på, MEN luktade du på brödet? Nej det gjorde du inte! Haha!” Sa han retande. Han stampade i golvet och då dök ett fönster upp i min lilla cell, eller fönster... Det var mer som ett hål i väggen.
”Vi är i ett berg, det är därför du kan ha fönster, i andra fall skulle det bli ett takfönster och då skulle djur och en massa andra saker ramla ner här! Nu när jag styr dig, kan jag lita på att du inte flyr!” Sa Franko. Han vände sig om och gick ut. Han stannade och vinkade till mig och sedan knäppte han med fingrarna och jorddörren dök upp igen. Jag tittade ut genom fönstret och försökte gå ut, men det var som en sköld som inte lät mig gå ut. Jag satt där bredvid fönstret och grät. Jag kände något kallt mot min hud vid halsen. Då kom jag på, amuletten! Jag tog fram den och höll den nära mitt hjärta.
”Snälla! Snälla! Hjälp mig!” Sa jag gråtande tyst för mig själv. Jag märkte ingen skillnad.
”Snälla! SNÄLLA!!” Sa jag lite högre den här gången och kysste den. Den hade jag doppat i vattnet när jag inte var törstig längre så den skulle vara ren. Då kände jag det! Friheten hoppade tillbaka ner i mina fötter! Jag sträckte handen mot fönstret och kände inget motstånd. Jag hoppade ut och åkte ner för backen i hisklig fart!