del 8

Jag hade med nöd och näppe lyckats åka ner för backen. Nu skulle de där nya kläderna passa perfekt för mina vanliga är helt normala. Eller skulle de ge mig nya kläder? De kanske förvandlas av sig själv?
”ALIIIIPOOOOPOPOPOPOPOPOPOP!” Hörde jag några Alefanter ropa... Eller vad de nu var! Jag sprang iväg så fort som möjligt och så kände jag att jag skulle kunna springa snabbare. Jag la på ett kol och sedan kände jag... träd under mina fötter.
”Aaah vad skönt, träääd!” Sa jag till mig själv. När jag hade kommit på vad jag precis hade gjort blev jag chockad!
”AAAAAAAAH! TRÄÄÄÄD!” Skrek jag till. Då förlorade jag fäste och ramlade ner på marken med en hårt duns.
”Nuää viiet ag hör Oxsand fände!” Det var meningen att det skulle låta lite mer som ”Nu vet jag hur Oxfand kände”, men eftersom jag pratar med mig själv, går det bra! Jag reste mig upp och borstade av jord från mina kläder och fortsatte springa. När jag hade susat förbi några ekorrar som klagade på att jag sparkade bort deras nötter så kom jag till platsen där jag hade blivit fångad. Några meter därifrån kunde man höra röster. Jag gick och gömde mig bakom en sten och lyssnade.
”HUR KUNDE DU TAPPA BORT HENNE?!”
”DU HAR REDAN STÄLLT DEN FRÅGAN 27 GÅNGER!”
”VARFÖR TROR DU JAG GÖR DET DÅÅÅÅ??!!”
”FÖR ATT DU GILLAR ATT SKYLLA PÅ MIG!”
”HALLÅÅÅ DU HAR TAPPAT BORT...”
”... VÅRENS LEDARE JAG VEEEET!!” Jag tittade fram. Jag såg Adrin och Nana stå och bråka. Nana var alldeles röd och Adrin såg ledsen men upprörd ut.
”Men hallå? Bråkar ni om mig?” Frågade jag, men de hörde inte.
”HUR KAN DU???!!!” Skrek Nana till Adrin igen och gick runt för att slappna av... inte för att det funkade.
”HALLÅ JAG PRATAR MED ER!” Skrek jag för att överrösta deras gräl.
”INTE NU JULIA SER DU INTE ATT VI LETAR EFTER DIG?” Skrek Nana.
”JA! HUR EFTERBLIVEN KAN MAN VARA?!” Skrek Adrin.
”DET ÄR FÖR ************************************* NI SOM ÄR EFTERBLIVNA!! JAG VAR KIDNAPPAD OCH NI BARA BRÅKADE??!!!!!” Skrek jag för jag orkade inte mer.
”JULIA!” Sa de båda och kramade mig.