del 5

”Jag sa att det INTE var kul!” Oxfand verkar irriterad.
”Det kan du slå dig i backen på!!”
”Äh stå inte bara där nu! Vi ska ju ha kul! Först skaffar vi nya kläder sedan, bla, bla, bla...” Jag lyssnade inte på Nana mer, jag tänkte mer på vad som hände nyss. På vägen kom en ekorre fram.
”Gradorna är på väg”
”AAAAAAH, DU KAN... JAG MENAR... EKORRE!!” skrek Jag.
”Ja och du kan också prata bra” sa ekorren lite irriterad.
”Detta är Gabbi, en av våra säkerhets ekorrar. De håller vakt runt vårt hem” Sa Adrin.
”Ok... och varför fattar jag vad han sä...”
”Vad sa han?” Frågade Nana.
”Kan ni inte...? Men varför förstår jag?” Frågade Jag.
”Det är bara Havens som kan prata med djur!” Sa Nina.
”Vilka är Grodorna?” Frågade Jag.
”GRADORNA...! Men du får kalla de för grodor om du vill” Oxfand såg lite gladare ut.
”Fienden, de kan dra ner folk i marken och är onda! De är emot våren och de hatar säkert dig för att det är de som gör vintern och du gör vintern till vår! När våren aldrig kom blev de så glada att de har haft fest sen februari!” Sa Nana.
”Vilka Svin!” Sa Jag.
”OK, nu när du vet måste ni nog springa, de är nära Delitaren eken!” Det var en älg som hade stuckit fram huvudet mellan två buskar.
”Så nära? KOM DÅ!!” Sa Adrin innan han hoppade från träd till träd... vaaa??
”Hoppa bara Julia! Följ dina instinkter! Du är född till detta!” Skrek Nina efter mig. Jag hoppade men jag kom ingen vart, fötterna var kvar på marken hela tiden, de hade sjunkit ner lite till och med!
”AAA HJÄLP KVICKSAND!” Ropade Jag efter de, men de hörde inte.
”AOOOOOIIIINOOOOP*KLICK* *KLICK* BOOOOOMRUUUUUMPADIKAAAAKAKAAA”Ropade älgen efter de. Varför gjorde han det? Är han kanske en ”Alefant” nu också??
”RAAAAPAPARABIDOOOOO” Ropade någon annan från ett annat håll.
”Eh kan du hjälpa mig?” Sa jag till älgen. Älgen tittade på mig.
”Hjälpen är på väg” Sa han.
”Nämen oj då har du fastnat?” Rösten kom bakifrån. När Julia lyckades vända sig om så såg hon ett par människor i hennes ålder, de hade lila kläder... natur... NI FATTAR!
”Vilka är...” Sa Jag tills hon kom på vad Nana hade sagt.
”NI ÄR GROD... GRADORNA!! SLÄPP MIG ERA GALNINGAR!!” Skrek Jag.
” Nu tar vi det lilla lugna... Jag heter Frako von Epikadomitiolla, men du kan kalla mig Frank” Sa han.
”Varför är detta ett så konstigt liv? Varför gick jag ut i denna skog? Var...” Sa Jag tills Frank avbröt mig.
”NOG! Vårens ledare ska sitta inlåst tills nästa vinter, om du överlever... VAKTER GRIP HENNE! Vad ska Julia göra nu?