del 13

När vi hade kommit fram till en äng stannade jag, så som alla andra.
”Julia! JUUULIA!” hörde jag någon säga. Jag vände mig om men såg ingenting, ljudet hade kommit så nära.
”Här nere!” jag titta ner. Det var en liten ekorre med ljusbrun päls och gröna ögon.
”Hej lilla vän” sa jag glatt.
”Det var jag som hjälpte dig!” sa han. Jag satte mig ner framför honom. Tog upp honom och kramade honom.
”Tack så jääätte mycket!” sa jag. Adrin såg på mig och kom fram till mig.
”Vad heter du?” frågade han till ekorren... tror jag... i alla fall inte mig... hoppas jag.
”Chipedy men kalla mig gärna Chip” svarade han.
”Jaså, Chip, du är hennes nu!” sa Adrin. Chip tappade hakan.
”Herre gud du kan ju inte tvinga honom!!!” sa jag upprört.
”Men... men...” sa Adrin.
”Det är en ääära att få vara Havens djur” sa Chip. Jag fattade ingenting.
”Adrin hon fattar nada” sa Hanna.
”Aha ok, kolla. Alla ”partier” har ett eget djur. Lavradorer har en sköldpadda, Alamandrarna har en kanin, Grandorna har en korp och det verkar som om du valt ekorren!” sa han. Nu började jag hänga med. Hanna och Anna puffade till Sanna lite. Sanna kom fram till mig och Chip.
”Vi var nästan beredda på att det skulle bli något litet, så vi sydde ihop en mantel med samma märke som Julia har på manteln på din mantel! Så från insidan av vårat hem kan du lätt knalla ut, men från utsidan får du knacka den hemliga koden” sa hon. Chip ställde sig rakt upp så att Sanna kan sätta fast manteln.
”Och så ska jag bara klippa bort exakta längden på manteln så du inte heller trampar på manteln så du snubblar” sa Sanna. Chip blev genast glad och hoppade ner i min bröstficka.
”Jag har två fickor i byxorna också så du bara vet” sa jag. Chip nickade. Jag slog ihop händerna.
”Så sak vi börja?” frågade jag.
”Visst!” sa Adrin.
”Börja med att tänka rent. Du måste koncentrera dig för att det inte ska blir fel” sa han.

En timme senare

”Så nu kan du!” sa Adrin. Julia tittade runt på alla träd hon hade råkat skjuta på i stället för pricktavlan när de övade försvar och anfalls teknik.
”Nu vill jag gärna veta hur man tar bort all denna snö” sa jag.
”Ok, slappna av och koncentrera dig. Säg ”Artoma Ectusp” och slå näven i marken så du skickar energi till alla träd och växter” sa Adrin. Jag andades in och koncentrerade mig.
”Artoma Ectusp” sa jag och knöt näven. Jag lyfte armen och slog ner den med fart i marken. Jag kände energin sprida sig från mig, men jag fick tillbaka en hel del energi.
”NU!” skrek Adrin. Så kom flera människor fram mellan träden. De kom och sköt olika strålar hit och dit. Jag kände hur magin tog slut och reste mig upp på dinglande ben.
”Nu kommer våren vara framme om minst två dagar” sa Adrin.
”Aja baja!” hördes det bakifrån. Alla vände sig om.
”Inte ni igen!” sa jag. Franko höjde handen i riktning mot mig, alla andra bakom honom höjde handen mot de andra.
”Jag tar Julia, ni kan ta resten” sa han och stirrade argt på mig.
”Astergo!” ropade han och hans följeslagare.